Omtyckt och prisad toffel

Stationen Triangeln har tilldelats Sveriges finaste arkitekturpris. Arkitekterna själva har ett kärt förhållande till sin skapelse.
– Vi kallar den för toffeln, den ser ut som en morgontoffla som man bara kör in foten i, säger Lars Lindahl på Sweco.

Skriven av Therese Aronsson 2012-01-01 | Näringsliv

Dela på linkedIn Skicka till e-post

Artikelbild

Transparensen i entrébyggnaderna i markplanet är en del i att skapa trygghet. När du går in på stationen ser du alla som är där inne, det går inte att gömma sig någonstans.
Bild: Therese Aronsson


Citytunneln har fått många utmärkelser. Hela projektet har fått Stora Samhällsbyggarpriset, Centralstationen har tilldelats det internationella priset Brunel Award och det finaste arkitekturpriset i Sverige, Kasper Salin-priset, har gått till Sweco Architects i Malmö och KHR AS Arkitekter i Köpenhamn, med Lars Lindahl och Nille Juul-Sörensen i spetsen, för formgivningen av stationen Triangeln.

– Vi är oerhört stolta. Det är ett otroligt fint pris, det finaste man kan få som svensk arkitekt. Det är en stor ära och roligt för alla som har arbetat med projektet sedan det påbörjades 1999. Vi firade med champagne på kontoret. Det är första gången Sweco har fått priset, säger Sweco Architects regionchef Anders Öreberg.

– När jag började arbeta som arkitekt sa min chef att när man startade varje projekt skulle man satsa på Kasper Salin-priset. Nu har vi lyckats, säger Lars Lindahl på Sweco som varit uppdragsansvarig för arkitektuppdraget, och håller fram prisplaketten.

Artikelbild


Bild: Therese Aronsson


Stationens design är minimalistisk och materialen som har använts är betong, natursten, stål och glas. Här finns nästan inga färger, förutom en röd rand av skånsk granit längs med perrongerna.

– Arkitekturen är traditionell. De klassiska järnvägsstationerna från slutet av 1800-talet har ofta välvda glastak. Vi har gjort en modern tolkning som är inspirerad av den traditionen, säger Anders Öreberg.

Stationens två entrébyggnader i markplan består av skalkonstruktioner i metall som håller upp glaset. Alla glasskivor är unika och trekantiga. Men formen beror inte på stationens namn.

Artikelbild


Bild: Therese Aronsson


Byggnaden måste annonsera att "här finns en station", men samtidigt vara liten och ta hänsyn till närliggande byggnader, som till exempel Johanneskyrkan. Entrébyggnaderna till de två uppgångarna är inte identiska, men det ska upplevas som att de hänger ihop.

– Vi tycker att det är spännande med infrastrukturprojekt. Sweco arbetar ofta med stora samhällsbyggnadsprojekt och vill bidra till ett bättre samhälle. Vi har ritat många stationer i Sverige. I Skåne har vi till exempel ritat stationen i Hässleholm och betalstationerna på Öresundsbron, säger Anders Öreberg och rör sig ner mot perrongen.

– Jag gillar känslan när man kommer ner med rulltrapporna och ser plattformen. Det är häftigt, säger han.

Partos ljuskonstverk


Där möts man av ett vitt bergrum, en plattform och två spår. Lila och rött ljus springer fram och tillbaka längs väggarna innan tågen kommer. Det är ett ljuskonstverk av Christian Partos kallat Spårsken. Stationen var tvungen att vara anpassad efter de längre tåg som ska stanna här och ge plats åt 37 000 personer per dag, vilket gör den till Sveriges tredje största järnvägsstation.

Ledorden för stationen har varit ljus och trygghet. På perrongen är man 25 meter under markytan, men det ska inte kännas så. Med ljus som påminner om dagsljus, och som ändras beroende på om det är mörkt eller ljust utomhus, ska stationen kännas trivsam.

– Det känns bra att vara här. Arkitekturen är ren och enkel, lätt att förstå, säger Lars Lindahl och tar rulltrapporna upp på andra sidan mot den södra uppgången.

Transparensen i entrébyggnaderna i markplanet är en del i att skapa trygghet. När du går in på stationen ser du alla som är där inne, det går inte att gömma sig någonstans. Likadant har de försökt göra på perrongen där det förutom mittenpelarna, som håll­er uppe tunneln, är helt öppet och plattformarna är breda.

Vill undvika överraskningar


Hissen har glasrutor för att man inte ska få några obehagliga överraskningar när dörrarna går upp. Det ska inte heller finnas några mörka eller dolda hörn. Dessutom finns det rikligt med övervakningskameror.

– Om man ser en person i ögonen är man inte rädd för honom eller henne, konstaterar Lars Lindahl.

På vägen upp kommer man in i ett mäktigt rum med planetliknande konstverk.

Golvets mönster ser först orientaliskt ut. Men den som tittar närmare ser att mönstren är gjorda av klassiska skyltar. Namnet på konstverket är Vardagspussel och är skapat av Gunilla Klingberg.

För att skapa tydlighet har Sweco arbetat mycket med skyltar. Är det något ställe där det finns en risk för tvekan, ska det finnas en skylt där.

Man ska ledas rätt direkt. Likadant ska det finnas klockor där de behövs, som till exempel i rulltrappan på väg ner.

Förutom priser har stationen även fått mycket beröm av stationens användare.

– Vi har bara fått positiva reaktioner, från såväl allmänhet som branschen och från handikapporganisationer. Det enda klagomålet som har kommit in är att bänkarna lutar för mycket. Lutningen är till för att det inte ska bli en sovplats för uteliggare. Men de lutade lite väl mycket

– Nu har det justerats, säger Lars Lindahl.

Efter att ha gått ner i den ena stationsuppgången och upp i den andra finns känslan av att det är något mer som är annorlunda, ett lugn, men det är svårt att sätta fingret på vad det är. Så säger Lars Lindahl det plötsligt.

– Det finns ingen reklam här.


Dela på linkedIn Skicka till e-post


Prenumerera på Lokalnytts nyhetsbrev


Lokalnytts nyhetsbrev skickas ut en gång per vecka och innehåller artiklar inom kontor, arbetsliv, fastigheter och evenemang.

Prenumerationen är helt gratis och ni kan avbryta den när som helst.

Klicka här för att påbörja er prenumeration