Tweeta

Renata Chlumska berättar att hon alltid har varit nyfiken av sig och provat på en hel del olika sporter.

– Jag drogs till idrottsvärlden men det var inte tävlandet som lockade utan utmaningen.

Renata testade på olika idrotter och det var när hon skulle testa att klättra som hon träffade äventyraren Göran Kropp.

– När jag träffade Göran så öppnade sig en helt ny värld för mig. Jag insåg att det går att kombinera mina intressen med ett yrke.

Renata blev involverad i Görans projekt: Mount Everestexpedition; Sweden-Everest Solo Expedition, där hon var en del av filmteamet och var projektets baslägerchef. Efter att Göran bestigit världens högsta berg utan syrgas så valde Göran och Renata att hoppa på cyklarna och cyklade tillbaka hem till Sverige.

Sedan dess har det blivit en hel del äventyr för Renata; bland annat så var hon första svenska att nå över 8 000 meter utan syrgas när hon nådde Central Summit på berget Shishapangma i Tibet, 8 006 meter. När hon kom ner valde hon att köra motorcykel hela vägen från Indien genom Pakistan, Iran, Turkiet och Europa till Sverige (se faktaruta på nästa uppslag för fler äventyr).

Det senaste äventyret tog henne runt större delen av USA på cykel och i kajak.

Hur kom du på tanken att ta dig runt USA på egen kraft?

– Det växte fram under en lång period. Göran ville göra något annorlunda och etablera sig i USA.

Den 30 september 2002 råkade Göran ut för en klätterolycka och omkom. Men Renata bestämde sig för att genomföra resan själv.

– Det tog fem år att förbereda och planera resan. Själva resan tog 439 dagar och då rundades USA:s fastland, en sträcka på 18 200 kilometer, av egen kraft.

– Det var en helt fantastisk upplevelse och jag var med om så mycket. Bland annat blev jag "adopterad" fem gånger av folk jag träffade på vägen.

Adopterad?

– Ja, folk som jag lärde känna sa att jag var deras dotter. Det hände flera gånger att det var för höga vågor så att jag inte kunde ta mig ut med kajaken. Då hade jag en kärra som jag la kajaken på och en sele och så fick jag gå med den på släp. När jag kom gående så till en camping så väckte det ganska mycket uppmärksamhet. En kväll när jag kom fram så var det en familj som kom fram och frågade vad jag gjorde. När jag sedan berättat att jag gått fyra mil så bjöd de in mig på middag. På så sätt lärde jag känna många fantastiska människor.

Kan du berätta om någon häftig upplevelse under resan?

– Det var så mycket, Stilla havet har ett underbart djurliv och jag har paddlat med massor av olika djur. Men en sak som jag kommer ihåg var när jag var i Florida när Anders Blomqvist, som filmade dokumentären, var med. Då hände det att när jag vaknade och gick upp så var det spår av djur utanför tältet. Det finns pumor i området så det var häftigt. När jag paddlade på Rio Grande, längs med den Mexikanska gränsen så var det däremot spår av kängor runt tältet när jag vaknade.

Är du aldrig rädd?

– Jo, det är jag. Det skulle vara skrämmande om jag inte var det. Rädslan gör att jag är avvaktande och noga med förberedelser och säkerhet runt det jag gör. Däremot är jag inte rädd för att vara rädd. Jag tror att om man vet vad som händer i kroppen när man blir rädd så är det lättare att hantera.

När hon ska ta ett exempel på när hon fått lära sig att hantera sina rädslor tar hon inte upp rädsla för snöstorm på Mount Everest eller rädslan när hon vaknade upp och såg pumaspår utanför tältet i USA utan det hon länge var livrädd för var att prata inför folk.

– För tio år sen var jag livrädd för att hålla föredrag. Men så funderande jag på hur mycket energi jag lade och skulle få lägga på att i framtiden undvika den känslan och kom fram till att jag skulle lägga den energin på att klara av det istället. Jag tänkte igenom det väldigt logiskt och kom fram till att det värsta som kunde hända var att jag stakade mig eller att de i publiken kanske tyckte att det inte var en så bra föreläsning. Men jag har ju gått på föreläsningar som jag tyckt varit tråkiga men det är ju inte hela världen.

Slutade du att bli nervös då?

– Nej, inte på en gång. Men många tycker att det är hemskt att vara nervös men jag försöker låta känslan komma så vet jag att den snart går över. Den kan inte ha ihjäl mig och varje gång man gör det så blir det bättre.

Vad händer i framtiden? Har du några nya äventyr på gång?

– Jag har massor av idéer men jag är inte klar med USA projektet än så det dröjer. Men jag har några tv-idéer och projekt men det är mer på hemmaplan. Nu har jag ju en ettåring hemma och får en till bebis i mars så det lockar inte att åka bort så långt just nu. Men man behöver inte åka långt för att få äventyr, det är något jag försöker förmedla.

Ett steg i det ledet är Renatas anläggning på Öland där hon hyr ut cyklar, kajaker och anordnar lite resor.

– I Böda har vi en köpmansgård där vi bor och jobbar på somrarna. Bland annat så anordnar vi kajakresor till Blå Jungfrun, en ö i Kalmar sund. Den är också ett naturreservat men vi har fått tillstånd att övernatta.

På sin hemsida får Renata många frågor från både erfarna äventyrare och nybörjare som precis ska börja.

– Det är roligt med nybörjare som vill komma igång. Jag vill att fler ska uppleva de naturupplevelser som finns bara runt hörnet.

Tweeta