Philip Jalmelid är Sveriges nya musikalstjärna

Hans röst jämförs med Tommy Körbergs och förra hösten fick han sitt stora genombrott i musikalen Chess på Göteborgsoperan. Philip Jalmelid är gotlänningen som lever ett nomadliv och bävar inför tanken på att bli igenkänd vart han än går.

Skriven av Sofia Grymer 2013-07-01 | Porträtt

Dela på linkedIn Skicka till e-post

Artikelbild

FÖREBILD. Att bli jämförd med Tommy Körberg när man sjunger "Anthem" – som Philip Jalmelid gjorde i Chess på Göteborgsoperan 2012 – är näst intill oundvikligt. För Philip är han en förebild.


När Philip Jalmelid läste orden i tidningen hoppade han nästan två ­meter upp i luften.

"Sensationen är Philip Jalmelid som med sin ’Mitt hjärtas land’ (’Anthem’) i slutet av första akten sprängde gränsen för hur bra en hög mansröst kan låta. Och som fick stora delar av publiken att, liksom jag själv, nästan inte kunna sitta kvar på min plats för känslan av att gå sönder inombords – av skönhet. En skolad naturröst, med en helt öppen klang i alla ­register, vars like jag aldrig hört inom musikalgenren."

Martin Nyströms recension i DN efter premiären av Chess på Göteborgsoperan hösten 2012 förändrade allt. Där och då förstod han att han fått sitt riktiga genombrott.

Motorintresse


Sången har alltid funnits i Philip Jalmelids liv. Han började på musiklinjen på gymnasiet hemma i Visby på Gotland men hoppade av efter första året.
Artikelbild

– Alla var så olika varandra. Jag vantrivdes. Efter ­ettan hade jag så dåliga betyg så jag hoppade av.

I stället började han på fordonsprogrammet.

– Vi är en motocrossfamilj och jag har alltid åkt mycket motocross. Efter det jobbade jag i två år på en bilfirma.

Men sången släppte han inte. Och när en kompis anmälde honom till talangtävlingen Tiljans talanger och Philip vann med att sjunga just Anthem från Chess började resan mot en seriös musikkarriär.

– Jag sökte till artistlinjen på folkuniversitetet i Stockholm, kom in och trivdes oerhört bra. Jag sjöng mycket musikal och min lärare uppmuntrade mig.

Efter folkuniversitetet gick han två år på Kulturama men sen stannade han upp och stod och velade ett tag.

– Jag visste att jag hade en fet pipa, men inte vad jag skulle göra av den. Jag valde mellan opera och musikal, och kom fram till att opera inte passar mig lika bra som musikal och att det finns mer sångbar musik för mig i musikaler.

Genombrottet


Han fick rollen som Jacob den äldre i Jesus Christ Super­star på Malmö opera 2008. Sedan dess har rollerna avlöst varandra på scener över hela landet. Och i höstas kom alltså det stora genombrottet och plötsligt blev Philip Jalmelid namnet på allas läppar. Telefonen började ringa och jobberbjudandena haglade in.

– Det var en lysande recension i DN. Jag har gjort ­stora roller innan men det har aldrig blivit någon hype på det sättet som det blev med Chess. Jag gjorde rollen i underläge eftersom det är svårt att efterhärma ­Tommy Körberg och folk inte förväntade sig att jag skulle kunna nå upp till hans nivå. Det är alltid skönt att slå ur underläge. Men jag vet vad jag går för och vet att jag är en bra sångare, jag tycker alltid att jag har varit bra. Men man kan inte gå runt i eufori, jag försöker hålla fötterna på jorden och försöker inte toppa den hypen utan försöker ha roligt under vägen. Det är en tuff bransch.

Jämförd med förebilden


Att bli jämförd med Tommy Körberg när man sjunger "Anthem" är näst intill oundvikligt. För Philip Jalme­lid är han en förebild. I början försökte han härma Körbergs sätt att sjunga på och det tror han i dag är en del av hans egen framgång.

– Jag tror att öppenheten i min röst kommer från att härma Körberg. Men jag har alltid följt min egen röst. Min sångpedagog på Kulturama sa "försök inte härma någon du inte är, lär dig älska din egen röst".

I höst är han tillbaka på Malmö opera för rollen som den amerikanske soldaten Chris, som träffar och förälskar sig i den vietnamesiska barflickan Kim under slutskedet av den amerikanska invasionen av Vietnam.

– Vietnamkriget är verkligen en milstolpe i vår historia. Det var ett fullständigt meningslöst krig, de uträttade ingenting och folk dog på löpande band.
Artikelbild

Fet pipa. "Jag visste att jag hade en fet pipa, men inte vad jag skulle göra av den. Jag valde mellan opera och musikal, men kom fram till att opera är tråkigt och att det finns mer sångbar musik för mig i musikaler", säger Philip Jalmelid, som i höst är aktuell som den amerikanske soldaten Chris i musikalen Miss Saigon på Malmö opera. Li-Tong Hsu spelar rollen som Kim.


Vilka reaktioner hoppas du få från publiken?

– Jag vill att de ska gråta. Och skratta, och bli arga. Det är en kärlekshistoria och låtarna är så vackra. Kärlek är aldrig ute. Och Chris är en så fantastisk och utmanande roll, han förändras så mycket.

När vi träffas har Philip Jalmelid precis börjat repetera tillsammans med ensemblen. Han berättar att det alltid är lite nervöst i början.

– Att sjunga inför professionellt folk är det värsta som finns. Man är lite ringrostig och så kommer det kanske en sur ton och då tänker man att de undrar hur i helskotta han har fått rollen. Men det är inte så allvarligt.

Och ensemblen är heller inte helt ny för honom. Dan Ekborg som gör rollen som "Fixaren" har han spelat tillsammans med i Les Miserable, också på Malmö opera.

– Han har varit ett oerhört stöd och blivit som en mentor och god vän. Han har ett stort hjärta och är väldigt generös. Hela ensemblen är ett otroligt bra sammansvetsat gäng.

Hur trivs du i rampljuset?

– Jag kan trivas där ibland, men tanken på att inte ­kunna gå på en enda gata i Sverige utan att bli igenkänd skrämmer mig. Det är jätteroligt att skriva autografer men när man har skrivit 100 stycken är det svårt att säga nej till den 101:a. Tänk på Barbara Streisand, att aldrig någonsin få vara i fred. Det finns alltid en risk för det i den här branschen. Jag tror inte folk fattar hur lätt det är att hamna där. Men det påverkar inte de val jag har gjort.

Är du sugen på en utlandskarriär?

– Jag har inte varit så sugen än. Jag har gjort så många utvecklande roller härhemma. Och det lockar inte heller att göra åtta föreställningar i veckan. Men jag får se hur jag känner i framtiden. Mitt mål är att tycka att det här är roligt, att ha roller som är kul och utvecklande. Jag gör allt för att beröra och få folk att tänka.
"Mitt mål är att tycka att det här är roligt, att ha roller som är kul och utvecklande."
De senaste åren har du flyttat runt hela Sverige för olika roller, hur hanterar du livet som nomad?

– Det blir aldrig riktigt normalt. Jag har en sambo i Stockholm och hon är vansinnigt tålmodig. Hon är restaurangchef på Restaurang Gotland i Stockholm. Men när jag är klar här i Malmö blir det nog Stockholm. Men jag sa samma sak förra året.

Skulle du vilja ha en fast anställning?

– Jag är egen företagare och trivs bra med det. Jag tycker det verkar krångligt att ta tjänstledigt som man måste göra om man är anställd och inte kunna göra vad jag vill. Men det är riskabelt också såklart.

Vad har du för drömmar utanför karriären?

– Jag vill väldigt gärna ha en båt, en motorbåt med sovplatser för fyra–fem personer så man snabbt kan åka ut på havet och slappa. Jag älskar havet.

Saknar du Gotland?

– Ja, jag har många vänner som bor kvar där. Och så är det skönt att kunna titta över på en fika hos mamma och hos pappa. Jag kanske ska skaffa sommarhus där.

Vad händer i framtiden?

– Jag håller på att spela in en svensk musikalskiva tillsammans med Anders Neglin som bland annat har skrivit ledmotiven till tv-serierna Varuhuset och Rederiet. Jag sjunger ganska mycket nytt. Det blir någonting att ta med sig hem för de som har hört mig på scen.


Dela på linkedIn Skicka till e-post


Prenumerera på Lokalnytts nyhetsbrev


Lokalnytts nyhetsbrev skickas ut en gång per vecka och innehåller artiklar inom kontor, arbetsliv, fastigheter och evenemang.

Prenumerationen är helt gratis och ni kan avbryta den när som helst.

Klicka här för att påbörja er prenumeration